vet egentligen inte varför jag är så rädd, så rädd att jag ibland inte kan släppa tanken, tanken på att om något händer Millie, så skulle jag inte överleva, nu så komme ringet att hända henne, då jag ska skydda henne med alla mina krafter., hon finns ju vid min sida hela tiden, så henne släpper jag inte <3
men det som oroar mig mest just nu är bebisen i magen. har en orosklump i halsen nästan konstant känns det som.. mest inför UL, tänk om något skulle vara fel, vad gör jag. ja alla säger att jag inte ska gå och oroa mig i förtid, men vad ska jag göra när det ligger på näthinnan.
och sen efter UL så har vi ju förlossningen, förlossningen som jag vill gå igenom , men samtidigt inte, tänk om det blir som sist?! Det vill jag inte uppleva.
När det är jag som ska vara i centrum av den händelsen ( och bebisen såklart) men jag var den som var mest utanför MIN EGEN förlossning???!!!
Fick inte veta något, vi satt ensamma på rummet, det kom in 55 olika barnmorskor och kände här och där, de sa inte så mycket, så vi visste inte så mycket, de pratade med varandra om snitt eller inte snitt, ja men ta ett prov, ok men då väntar vi lite och ser om värdena sjunker etc etc.. det va det som mumlades om i förlossningsrummet , men jag som låg där fick inget veta om något, ingen sa vad de mummlade om, vad som planerades, och det i sig gjorde mig otorligt rädd, fick panik och grät, och stackars m som försökte hålla humöret uppe fast han också egentligen var rädd, han fick ju inte heller veta något.
Så jag har pratat med min Bm om detta och ska eventuellt få gå på Aurora samtal om detta, för att klargöra vart min panik sitter osv.
Ska även skriva ett förlossnings brev denna gång, det gjorde jag inte sist, och nu ska vi gå igenom förlossningens varje skede, visst att jag gjort det tidigare, men jag vill ha det så och Bm tyckte att det är en bra ide.
